Trappa ner från himlen


Idag när vi satt och fikade på eftermiddagen såg Hugo min mors troll som sitter på en älg. Han sa älg flera gånger och sitter på den. Och såklart ville han ha den. Vi sa nej den skall stå där, den får man bara titta på. Och så säger han mormor. Då blev det naturligt att vi började prata om mormor. Allt för han skall minnas henne lite i alla fall.
 
Vi prata mycket med honom när hon blev sjuk och förklarade för honom så gott det gick och sedan när hon gick bort så sa vi rakt till honom att mormor dött. Det kan kännas hårt och använda det ordet till ett litet barn, men det är ändå det bästa och säga som det är istället för att hon gjort bort eller somnat. 
 
Idag när vi prata om mormor så sa vi att vi saknade henne. Och då sa han saknar. Och vi bara log. Och så sa vi att vi var lite ledsena för att mormor var i himlen nu. Ledsen säger han då och tårarna börja bränna i ögonen. Då säger han, trappan ner.
 
Han menade då att jag kan ta trappan ner, då kan mormor ta trappan ner till oss. Ja lilla gosse om det var så enkelt och lätt och få träffa alla de vi saknar igen. Fick ju såklart förklara att man inte kan ta någon trappa ner från himlen. 
 
Och så sa vi att vi fick gå och tända ljus för mormor. Han höll hårt i ljuset, var med när vi tände det och satte det på plats. Sen gick han och tittade på alla blommor som låg i minneslunden.
 
Men en sak är säkert. Trots att han bara är två år, förstår han så mycket. Så man skall inte underskatta ett barn. De förstår och kan mer än man tror. Hugo har fått vara med på hela resan utifrån hans förutsättningar och det har vi igen nu då vi har varit ärliga mot honom.
 
Det är mycket sorg kring detta inlägget, men samtidigt gör det mig glad och kunna ha denna konversationen med min son och att han på så sätt sprider glädje till mig och sin omgivning.
 
#HappiChallenge
 
 


Lycka för mig är när...


 
Igår var det så tråkigt väder så man knappt ville gå utanför dörren. Men vi kom iväg och köpte nya skor till Hugo. Han behövde ett par till, då fötterna växt under vintern. Igår var det typiskt april väder. Det snöade. Tack och lov försvann den lika snabbt som den kom. Men vattnet i rullebören (skottkärran)  hade frysit till is under natten till idag så jag lyckades fånga bilden ovan.
 
Idag styrde vi bilen mot Ystad. Vi har påsklov så vi skall stanna här några dagar. En bit av sträckan ner bestod av vinterväglag, så fick köra lite försiktigt med mina sommardäck. Men Ystad bjöd oss på en massa härlig sol. Känns lite som varannan dags väder just nu.  Påskharen kom till Hugo med ett påskägg  fyllt godis och pengar. Pengarna sket han i men godiset uppskattades. Pengen var liksom bara en lapp för honom, hade han fått mynt hade han nog gillat det mer, för det har han fått lite och stoppat på sin spargris hemma. Inte lätt när man är liten och har grepp om vad pengar innebär.
 
Blev en lång härlig promenad efter mellanmålet. Bilder kommer säkert på det tids nog. En hel del kommer på instagram, så följ gärna mig där om du har instagram. DAYSBYJOHANNA heter jag där.
 
 
Idag för 2 år sedan togs denna bilden. Passande att IFK Kristianstad spelade match idag med som för 2år sedan. Det är svårt att förstå vår pojke varit så här liten nu när han går, springer och pratar massor.  Det gick såklart bra för grabbarna idag, precis som för 2 år sedan. Hoppas på vinst på fredag, så spelar de semifinal. Sen hoppas jag såklart på se dem i final. Den spelas i Malmö och vi skall såklart se den på plats!
 
Ni får en bild från när vi var i Ystad sist, men det bjöds på ungefär samma vy idag, lite mindre moln!
Lycka för mig är när jag har bra natur och fotografera och tar mig tiden och ta kort.
Det gör mig glad och lycklig.
 
#HappiChallenge
 


När trotsen tar sitt tag om halsen på oss


Helgen försvann lika snabbt som den kom i stort sätt.
 
Fredagen började med att sluta tidigt, åka hem och äta lunch med sambon för sedan åka till Åhus och hämta sonen och svärfar för åka till Göranssons stugtillverkning och kolla på friggebod. Hugo tyckte mycket om och springa runt inne i de tommat stugorna. Vi fick knappt med honom hem. Men nu har vi iaf hittat en vi vill ha. Så Eriks semester är räddad. När vi kom hem grillade vi och jag läste om vad som hänt i Stockholm.
 
Lördagen var vi bara hemma och tog det lugnt. Vi gjorde inget speciellt. Vi var ute lite i trädgården. Bara vi. Mysigt det med. Hugo hade väl några härliga två års utbrott. Men de har jag förtängt idag. På kvällen åkte vi till Madde och Mange på tacos. Såg knappt en skymt av Hugo på hela kvällen. Så vi kunde sitta i lugn och och snacka medan barnen lekte. Välbehövligt. Vi åkte inte hem förrän strax efter 23.
 
Vi sov såklart länge på förmiddagen och sedan blev det bråk inomhus. Ungen ville gå ut, men vägra ta på sig och jag vägra bråka, så vi fick leka inne. Där och då var jag less på mammarollen och ville bara gräva ner mig. Märktes jag med somnat för sent, även om jag sov lite längre än vanligt. Efter Hugos vila var han på bättre humör. Eriks pappa kom och titta lite på vårt uterumstak som behöver bytas, så det blir nog till låta någon annan fixa det, så det blir rätt och så kollade de lite på våra dörrar som skall bytas ut och göras om. Vi hitta såna jag ville ha på blocket för 500kr, de skall kapas av lite och målas om och så var det något med låsen på dörrarna. Vi hängde ute länge och lekte i det härliga vädret. Sommarvärme igår.  När vi skulle lägga oss upptäckte vi en odär från Hugo, så det var bara gå in och väcka honom och få bort det. Sedan sprang han in och bädda ner sig i vår säng. Så han fick bli kvar där. Och lyckan i hans ansikte när jag sa ska du sova hos mamma och pappa inatt var obetal. Dock kunde han inte ligga still. Så han åkte in i sin säng igen och vi sov alla gott tills vår klocka ringde och sa dags och jobba!
 
Och nu sitter jag här och plitar ner ett nytt inlägg till #HappiChallengeEns barn kan sätta sig på tvären hur mycket som helst och man kan som förälder känna sig så frustrerad. Men de där härliga leendet, orden, skrattet och buset får ens hjärta och slå mer än dubbla slag. Kärleken som kan kännas som bortblåst när trotsen tar sitt tag om halsen på oss, kommer lika snabbt tillbaka som en stom när han slänger armarna runt ens hals och säger kramas och pussas. Speciellt efter han vet att han gjort fel och man blir kompisar igen.
 
Att vara förälder är inte alla gånger lätt. Och att dela med sig av det är en självklarhet för mig. För att andra inte skall tro det är en dans på rosor för det är det inte. Inte alla dagar. Vissa dagar är såklart toppen bra. Men långt i från alla och jag kan inte sitta här och skriva idag har alltid varit jätte bra. Jag delar hellre med mig och där vi tillammans kan ge råd och stöd till varandra. Finnas för varandra när det är tufft och glädjas med varandra när framgång och resultat nås. Vi föräldrar måste hålla ihop och stötta varandra i vått och tortt oavsett vilken väg vi väljer kring uppfostran.