Min stora sorg


Nu sitter jag här. Med min stora sorg. Min mor har avlidit. Hon blev 63 år, 10månader och 4 dagar. Hon fick lämna oss rent för tidigt och det smärtar så i mig och saknaden är så stor. FUCK CANCER.
 
Det gick så fort. Det flesta er var med på resan på min förra blogg. Tills jag kände att bloggen fick stå till sidan för jag skulle orka jobba, köra fram och tillbaka till Ystad och var en bra mamma/sambo. Det har inte varit lätt och lätt blir det högst troligen inte på länge.
 
Den 23november fick vi besked av läkarna på onkologen i Malmö där mor gick för behandling att all behandling mot cancern avslutades. Vi fick även beskedet att det kommit 8-10 nya tumörer i hjärnan. Han sa det aldrig rakt ut men vi förstod ju ändå att vi inte skulle få så mycket mer tid med mor. Men vi hoppades ju ändå att vi skulle få mer tid än vi fick.
 
Den 28nov bestämdes det att hon skulle få komma hem sin sista tid och få vård i hemmet. Hennes önskan sedan hon blev inlagd den 13nov var att få komma hem till sin egen säng och sin egen soffhörna. Att läkaren då svara far på frågan hur lång tid hon har kvar kändes som ett slag i magen. Veckor, kanske månader.
 
Den 29november är en dag jag inte kommer glömma. Då fick jag det där smset. Mor är sämre och läkaren ansåg vi skulle komma dit. Slängde mig i bilen och körde mot Ystad. Visst är det typsikt det är just en sådan dag då det är extremt lite bensin i tanken att måste tanka för ens komma fram, när man verkligen inte vill stå still en minut. Idag har jag svårt och förstå jag kunde köra alla dessa milen och ångrar jag inte lät kollegorna köra mig till Kristianstad och sen bett Erik köra resten av sträckan. Men jag var rädd och inte hinna dit så jag körde på ren autopilot den dagen.
 
Det var tuffa dagar och nätter. Vi turades om och sitta där och vi fick alla chancen och säga hej då till mor. Det är tufft och sitta vak för någon man älskar som man vill ha kvar vid sin sida och samtidigt säga åt henne att släppa taget. På morgonen den 2/12 somnade mor in.  Personalen på avdelning 6 på Ystad lassarett var toppen. De tog god hand om både mor och om oss.
 
Hon slapp lida och hon slapp ha ont. Nu är det jag som lider iställtet. Men hellre jag än hon. Finns inga ord i världen som kan beskriva hur det känns och hur mycket jag vill ha tillbaka henne.
 
Många av mina inlägg framöver kommer handla om min sorg och saknad. Men detta är också en nystart för mig. Därför har jag valt och skapa en ny blogg då jag egentligen aldrig varit något stort fan förra portalen. Jag hade tänkt vänta till den nya desigen var klar, men det drog i bloggtarmen.